söndag 30 mars 2014

Blodomlopp istället för Halvmaraton

Jag var tidigare helt inställd på att jag skulle springa en halvmaraton till våren. Men motivationen har stupat ner i backen och jag känner inte alls för det längre. Förra året sprang jag Blodomloppet i Malmö, 1 mil, vilket gick bra, förutom att jag hade ont i magen nio av tio kilometer.

Detta året tror jag att jag vill göra om Blodomloppet och milen, men känna mig starkare (inte få ont i magen) och kunna jobba på bättre. Förra året fick jag precis över timmen så nu vill jag ju såklart förbättra det resultatet.

Är du också sugen på att springa ett Blodomlopp? Man kan anmäla sig HÄR! Det finns både 5 och 10 kilometer. Och femman kan man gå om man vill. Dessutom finns loppen på många olika platser i Sverige, men jag kommer nog springa i Malmö i år igen.


tisdag 25 mars 2014

Sockerchock i Frankrike

Något som fransmännen är bra på är att äta socker, speciellt när det gäller frukost. Pain du chocolat (wienerbröd med chokladkräm) som doppas i varm choklad, som också är väldigt söt, det är sött det. När man sedan får frågan om man vill ha extra socker till håller man på att svimma. Nej, den franska frukost var en aningen för söt för min del.

När jag berättade att jag till exempel äter ett kokt ägg och yoghurt varje morgon höll de på att smälla av. "Ägg och yoghurt, det som är så onyttigt!". Eeeh. Nja. Inte i Sverige i alla fall. De är rädda för fettet (dock är wienerbröd väldigt feta) och vi är rädda för sockret. Det blir en intressant kulturkrock.

Nu har jag dessutom gått en vecka utan vidare träning, så gårdagens första uppdrag var en tur till gymmet. Härligt att vara tillbaka och få mjölksyran att skrika i musklerna. Igår kväll blev det dessutom gruppträning à la blodsmak i munnen. Träningsrutinerna i full gång igen. Jag ska dessutom unna mig en sockerfri (sockerfri och sockerfri, men med minimalt med socker) vecka!

Även om det är superhärligt att komma igång med träningen igen är lite träningsmotivation aldrig fel. Själv följer jag Sara Backs och Alexandra Brings träningsbloggar för att motivera mig själv.


söndag 23 mars 2014

Råsaftcentrifug - Nej tack

Årets julklapp senast, alltså 2013, var en råsaftcentrifug. Hur motiveringen löd vet jag inte, men i den hälsosamma värld vi lever i idag i Sverige så borde verkligen inte råsaftcentrifugen få den uppmärksamhet den fått. Det tycker inte jag i alla fall.

Med en råsaftcentrifug är det möjligt att göra juice av alla sorters frukter och grönsaker. Maskinen pressar ut vätskan från de fasta delarna och levererar en saft färgad och smaksatt av grönsakerna som pressats. Saft innehåller många av de vitaminer som funnits i råvaran och juicen blir vitaminbomb, men också en sockerbomb och det är här jag blir frustrerad.

När man pressat bort de fasta delarna och fått juicen har man också pressat bort alla fibrer och en hel del vitaminer som sitter till exempel i skal (många av äpplets vitaminer sitter i skalet). Kvar blir sockret (och en del vitaminer) och vattnet. Detta försöker man dricka i mängder för att få i sig vitaminer och mineral, men egentligen får man bara en sockerchock. Det blir som att dricka vilken saft som helst, och ta en multivitamin till. Hur bra är det för hälsan och tänderna? Inte speciellt. Dessutom mättar fibrerna, som man sorterar bort och sedan slänger, så saften man skapat utan fibrer mättar inte alls, utan man kan dricka väldigt mycket.


Är det något jag tänker på i kostväg så är det att försöka få i mig mycket fibrer, vitaminer och mineraler, och så lite socker, som möjligt. Med en råsaftcentrifug tar man bort fibrerna och en hel del vitaminer, samtidigt som man minskar mättnadskänslan drickan kan ge och därför dricker man mer, vilket resulterar i ett högre sockerintag. Jag tycker att råsaftcentrifugen skulle ersättas av en vanlig mixer eller blender där man använder hela frukten eller grönsaken och saften/smoothien blir nyttigare, i min mening. 

Hejdå råsaftcentrifug och sockerchock! Hej nyttiga mellanmål och en kropp som mår bra!

tisdag 18 mars 2014

Vardagsfrukost klockan 06:10

För mig är frukosten det allra viktigaste på hela dagen. Utan en ordentlig frukost klara jag mig inte, blir hungrig väldigt fort och på väldigt dåligt humör. Extra viktigt är det på vardagsmornarna när jag sticker hemifrån 06:40 och måste äta frukost 06:10, då är det mellan fem och sex timmar fram till lunch och jag blir lätt hungrig och ofokuserad.

Men frukosten måste också vara god. Det värsta jag vet är torra mackor, så det är helt uteslutet. När jag var liten fick jag äta vad jag ville till frukost (inte de sötaste flingorna eller marmeladen) men var tvungen att ha med tre delar; kolhydrater (macka, flingor eller gröt), kalcium (mjölk, fil eller yoghurt) samt något med C-vitamin (juice eller Porviva). Och det var, det där tvånget, för det har gjort att jag nu frivilligt får i mig alla delar och äter en ordentlig frukost. Nu på senare tid försöker jag även komplettera med proteinkällor (äter ett kokt ägg och krossade chiafrön i yoghurten som båda är proteinrika).


En bild för att inspirera er till att äta frukost. Det kanske kan få dig att prestera bättre i skolan om du äter en ordentlig frukost?

Till att börja med dricker jag ett glas Proviva, nu har jag snöat in på mangosmaken, innan var det jordgubb och till det sväljer jag ner en multivitamin. Jag vet egentligen inte vad en vitamintablett gör för hälsan men mina vita prickar på naglarna har försvunnit och förhoppningsvis betyder att jag haft brist på något som jag nu har tillräckligt av, typ kalcium eller zink kanske. Sedan äter jag ett kokt ägg med örtsalt, för att öka proteinandelen av frukosten som annars lätt blir bara kolhydrater.

Efter ägget är det dags för min tallrik med yoghurt. Först har jag en skivad banan och krossade chiafrön (jag krossar dem, i mortel, för att jag tror att man kan tillgodogöra sig proteinet och Omega 3 i dem bättre då). Sedan täcker jag över med vaniljyoghurt, här på bilden är det Arlas 2% (vilket är den absolut godaste), jag hade gärna ätit naturell yoghurt om de hade varit krämigare, det är så vattniga oavsett vilken fettprocent de har (vaniljyoghurten är mycket krämigare, dock också mer socker). På yoghurten har jag Paulùns Kanelflingor och ICAs frukt- och nötmüsli. Kanelflingorna innehåller inget tillsatt socker (typ den enda flingprodukten på marknaden) och müslin är god eftersom den innehåller väldigt mycket frukt och nötter. Nyttighets- och smakhetskompromiss att blanda de två.

Sen avslutar jag alltid med en halv grapefrukt, mums! Kanske inte det mest miljövänlig alternativet, men det är så gott och friskt.

Hoppas du har blivit inspirerad att utveckla och förbättra din frukost efter detta inlägg!

torsdag 13 mars 2014

Träningsmotivation i botten

Alla har vi väl varit här. I motivationssvackan. Och det behöver absolut inte gälla träning, det kan gälla plugget eller något annat projekt man håller på med för nöjes skull eller för att man måste.

Innan har jag alltid tvingat mig själv att följa mina träningsplaner, att till exempel att alltid springa intervaller på tisdagar för det har jag bestämt. Och det fungerar utmärkt, jag springer alltid på tisdagar, trots att det tar emot och det är superdåligt väder. Men nu har jag inte bestämt det utan ska istället springa när jag har lust och tid, vilket i princip är aldrig. Jag har ingen lust att springa. Springmotivationen är på noll. Annan träning funkar super, så som styrketräning som jag försöker göra en gång i veckan samt tre gruppträningspass i veckan. Men själva springandet som jag skulle få in på torsdagar och fredagar har uteblivit.

Varför?

Jag tror det kan ha och göra med att jobbet nu börjat och jag inte riktigt orkar springa på fredagar då jag oftast jobbar (på torsdagar har jag dock ingen direkt anledning). Sen hjälper det ju inte till att hunden som ÄLSKAR att gå på promenad HATAR att springa. Hon är som två olika varelser. Den ena hoppar upp på baktassarna och sätter framtassarna i brösten på en själv när man ska ta med henne på promenad, den andra ligger kvar i hundsängen när man försöker få med henne på en springtur. Inte så motiverande för min skull. Dessutom är pulsklockan (som jag, som tur var, köpte billigt på blocket) konstig. Datorprogrammet till den vill inte fungera så jag kan inte kolla vad jag fått för värden och distanser under mina träningar. Dessutom vill inte fotpoden utan den stänger av sig emellanåt. Det är inte batteriet, det är nytt. Så var är fel?

Nä, springa är inte min grej för tillfället och det där halvmarathonloppet känns otroligt långt bort. Tyvärr. Det blir kanske ett Blodomlopp till våren (1 mil) men inget jag kommer träna speciellt inför. Nu har jag snöat in på HIIT-hemmaträning. Kolla in denna Youtube-kanalen om du vill veta mer!

Jag har lovat mig själv att inte pressa mig och göra träning som jag tycker är kul. Just nu är springa inte kul och därför hoppar jag över det. Måste få njuta under tiden och slippa känna mig stressad för att jag inte springer. Jag tränar ju på andra sätt. Personbästa på gymmet igår, igen!

Nu ska jag gå på promenad med hunden och hoppas att hon i alla fall motiverar mig till att sträcka på stegen, ta i mer och höja pulsen. För ligga på latsidan tänker jag inte göra, bara jag slipper springa.

tisdag 11 mars 2014

Min enda semla

Varning för bild som triggar sötsuget!


Men den triggar inte mitt sötsug. Sen nyår har jag haft ett löfte att inte äta godis, chips, popcorn, sötsaker (typ go-fika är helt förbjudet), fika överhuvudtaget för att bli av med sockersuget. Jag ska försöka hålla mig till tre mål om dagen, vilket har fungerat bra! Men jag hade också lovat mig själv att få äta efterrätter (mest för att det är oartigt att stå över då man är bortbjuden) och så skulle jag också få en SEMLA. Som jag skulle äta på Fettisdagen. Mums! Trodde jag...

Men efter två månader med kraftigt reducerat sockerintag kändes semlan mest kladdig och sunkig, den var god, men jag nöjt inte när jag åt den. Det kändes mest som om jag förstörde allt det jag uppoffrat sedan tidigare, även om jag vet att en semla inte har så stor betydelse i det stora hela. Det betyder väl att mål om att bli av med mitt sockerbehov har uppnåtts! Eller?

Nja, jag kan ju bli sjukt sugen på choklad om mamma äter i soffan på fredagskvällen. Men då gäller det att stålsätta sig. Och det känns ju så fantastiskt mycket bättre när jag låter bli. Jag har dessutom kommit på en sak. När man äter något så känner man egentligen smaker genom näsan, alltså man använder sitt doftsinne för att känna smaken. Om man till exempel håller för näsan när man äter, eller är väldigt täppt, slutar allt att smaka, eller smakar mycket svagare, och man känner istället bara konsistensen. Så därför, om jag känner något som doftar gott men som jag inte får äta, brukar jag inte bli arg, utan riktigt känna doften och njuta av den. För skillnaden mellan smaken om jag skulle stoppat det i munnen och att bara känna doften är egentligen inte så stor, bara konsistensen som fattas. Och det är ju inte den man längtar efter...